Gävle GIK - Iksu 1-3 (0-2, 1-1, 0-0)

Foto: Michaela Bondesson redo att dra till.

Hemmamatch mot Isku, väl förankrade i botten tog man idag emot topplaget Iksu. Omöjlig uppgift? Med tanke på vilket spel jag sett damerna visa upp tidigare så borde det inte vara det. Skärpa i avsluten och lite flyt är allt som behövs och är det något alla innebandyspelare vet så är det att ingen match är avgjord innan 60 minuter spelats.

Iksu inleder matchen klart bäst, uppskruvat tempo och stenhård press över hela banan och Godis blir helt klart stressade. Trots att gästerna vaskar fram en hel del bra lägen försvarar sig GGIK bra, Iksus hårda press lämnar stora ytor i mittplanen men stressade Godisbackar har förtvivlat svårt att hitta bra uppspelsvägar. I andra halvan av perioden verkar det som om den värsta stormen har lagt sig och hemmalaget lyckas vaska fram en del bra lägen men i 14 minuten slarvas det i uppspelet och Iksu bjuds på ett riktigt gratisläge, 0-1. Med återvunna krafter fortsätter gästerna att stressa, Godis fortsätter att försvara sig bra men i 19:e minuten åker man på en kontring och perioden slutar 0-2.

I andra perioden verkar det som om Iksu bytt taktik, dom täpper till mittplanen och går inte alls på lika högt i försvarsspelet. 4.34 reducerar så Loretta Man genom att trycka in en boll som ligger och dansar på målinjen efter att Jenny Lindberg försökt lätta bollen över gästernas målvakt. Trots denna tändvätska har GGIK oerhört svårt att komma till ordentliga anfall och snabba, farliga avslut. 8.36 utökar så Iksu ledningen till 1-3 och kontrollerar perioden bekvämt in till 2:a vilan.

3:e perioden tar vid där 2:a slutar. Marie Carlsson kämpar på och håller undan de bollar som slinker igenom Godis ofta täta och inspirerade försvar men när man sedan vunnit bollen och skall gå till anfall händer väldigt lite. Inte för att Godis saknar chanser att reducera men chanserna är alldeles för få, osäkerhet och handlingsförlamning verkar ha smugit sig på. Klockan rullar fort och trots att en uppryckning tycks komma i slutet av matchen är det slut på målgörandet, en ny förlust är ett faktum.

Det här var en match som lämnar mycket att önska från Godis sida. Ett mycket bra försvarsspel räcker inte, ett bra anfallspel som komplement är ett måste. Varje gång man erövrade bollen blev det tvärstopp, ingen fantasi och ibland verkade det som om alla väntade på att någon annan skulle göra något. Visst är det svårt att få till bra uppspel när bollhållaren är under konstant press men ofta pressade Iksu vådligt högt med 3 man och om någon skulle springa in i det vakum som uppstod på mittplan vore det en enkel match att slänga iväg bollen med en Eriksgata mot motståndarmålet som följd. Tyvärr är nog det spel vi såg idag en följd av allt för många förluster, sådant tar på självförtroendet, man vågar helt enkelt inte anfalla utan koncentrerar sig hela tiden på försvar. I morgon vill vi se en annan taktik, anfall är bästa försvar! På dom bara, nu spelar vi för att ha roligt!

           
                 Bollen precis där man inte vill...          men den här lägger Marie vantarna på.      

Målskyttar i GGIK:
Loretta Man 

Publik: 160

Text & foto: Johan Klarström